Från popkonst till postmodernism

Jag tycker det var intressant det han sa först i filmen med att New York från början bara var öken och tills nu när en hel stad av olika färger och former. 

Kul att se hur och höra hur John tänkte när han målade flaggorna. Ilska och passion, vad som var fel med USA. 

Och sen pratat han om vad den är gjord av. Och det är det jag tyckte var intressant. Att det verkligen ligger något bakom en helt vanlig vit flagga. En tanke bakom allt som symboliserar något.

Det gillar jag. Att man kan skapa ett konstverk som kan betyda så mycket eller ha en väldigt genomtänkt idé bakom konstverket.

För under all "kladd" på målningen så har han lagt tidningspapper som ska symbolisera all befolknings tystade röster. Som är tystade av det tjocka lagret bivax och olja.

Det är ur Johns synvinkel.

Att man ska få uttrycka och vara sig själv men det får man inte. 

Det var det jag fastande för mest.

Modernismen - EXPRESSIONISMEN

Skriet av Edvard Munch

Expressionisterna använder linjer, färger och former för att ge uttryck åt känslor.

 Och de målar ofta det "dåliga". Mänskors lidande, fattigdom och sorgsenhet. 

Men man skulle kunna måla vilken känsla som man vill.

Inom litteraturen så skrev de uttrycksfulla dikter och samma sak inom film och musik. Alltså väldigt uttrycksfullt.

Jag tror han menar att han vill få fram någon slags rädsla eller orohets känsla. Att han mår psykiskt dåligt och bara ville skrika ut allt han har inom sig.

Gubben är helt ensam i målningen medan två stycken gestalter syns svagt i bakgrunden. Han är ensam och verkar rädd. Kanske är han rädd för själva ensamheten eller så är han rädd för dessa två gestalter. Att han inte vet vart han ska ta vägen för de närmar sig och han står mitt ute i intet på en brygga. Fast gubben som skriker ser mer paranoid ut och skriker för att han är osäker och bara allmänt rädd för allt, känns det som. En människa som är osäker på sin omgivning, sig själv och sitt liv.

Jag gillar expressionismen för att expressionisterna uttrycker sig så fint med massa färger, former och olika penseldrag så de verkligen förmedlar känslan. Tillexempel så skulle jag använda mig av mycket rött och orangea färger eftersom det förmedlar en varm känsla. Sedan om man använder sig av mjuka penseldrag med suddiga kanter och som har en liten liknelse av röken som kommer från ett ljus som man precis har blåst ut.

Det kan jag tycka känns lugnt och passionerat och förmedla känslorna varm, kär, lycklig.

Som dadaismen så kan vad som helst vara konst. En känsla kan se ut hur som helst. Så egentligen om har man bara en bra tanke och kan förklara varför man har uttryckt sig på ett sådant sätt annars skulle man kanske tänka att tavlan är gjord av en dadaist. För om jag till exempel är väldigt arg och förvirrad så skulle jag kunna ta till väldigt starka färger och hårda penseldrag och bara måla massa virvlar. För det är kanske så som jag tycker det ser ut i mitt huvud. Och surrealismen som också är väldigt udda. Där uttrycker man sig för den kreativa sidan man har i sitt undermedvetna. Och samma sak där. Vad man har i sitt undermedvetna kan se ut hur som helst, oftast ganska udda. Men det verk som är gjord utav en surrealist kan också ha en känsla bakom sig.

Street art är mycket till syfte för att omforma staden till mer personlig och kanske göra den mer levande för allmänheten. Att kanske göra en ganska ’’grå’’ stad mer färgglad. Då tänker man mer på att göra konst för att göra det fint och uttrycksfullt för alla. Medan man som expressionism målar sin tavla eller skapar sin musik beroende på hur man känner själv. Man skapar sitt verk för att göra sig själv ’’färgglad’’ Om man är ledsen eller arg målar de kanske för att få ut sina känslor för att kanske må bättre på något sätt. Medan street art målar en hel stad färgglad och tillför en massa människor glädje och färg. Man kan ju tolka ett verk på så många olika sätt men en färgglad stad känns i allmänhet bara upplivande och glädjespridande.